Många som studerar på distans gör det för att spara tid. De kan ha många järn i elden, familjen kan kräva mycket tid m.m. Samarbetslärande på nätet, säger den spanska hjärnforskaren, behöver tid. Vi vet alla att det är ett utmärkt sätt att lära att tillsammans med andra reflektera över sådant man läst och hört - men man måste ge varandra tid. Det är förutsättningen. Stressande distansstudenter börjar studera för att de har ont om tid, och de hoppar av studierna för att de inte har tid att prata med andra i en grupp.
Detta var alltså i universitetesvärlden. Har vi samma problem inom folkbildningen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar