En summering av intrycken

Så vad är då det slutliga intrycket av världens största e-lärandekonferens något dygn efter hemkomsten. Det var onekligen mycket att se och lyssna till och man känner att intrycken behöver längre tid att riktigt slå rot. Det är nyttigt att komma ut och ta del av vad som händer i världen på området. En konferens av det här slaget är en väloljad föreställning där inte mycket går fel.


Men vad gäller innehållet då; Ja, det var väl egentligen inget som var överväldigande nytt eller spännande. Det var traditionellt. Många talare upprepade ängsligt att unga idag använder många medier samtidigt och att inhämtandet av information för dem går blixtsnabbt.

Det är lite kul i stunden när en talare pratar om sina barns färdigheter och framställer sig själv som en dinosaur men vi har hört det så många gånger nu. Intressantare var det när en företrädare för polska "Young Planet" visade en undersökning om att unga, spelvana? inte läser en webbsida linjärt (rad för rad) utan hoppar med blicken över sidan mellan texten, bilder, rubriker och annat som sticker ut. I t ex krigsspel gäller det ju att hela tiden spana av hela skärmbilden för att inte bli skjuten samtidigt som det kommer information på olika ställen på skärmen.

Mer av sånt hade varit intressant. Betyder det tex att dessa net gens också läser vanlig litteratur icke-linjärt och vilken betydelse kan det spela för framtidens lärande? Även om det hölls flera seminarier om spelbaserat lärande är exemplen ännu så länge få på spel som är utvecklad för utbildningssituationer. Och det är klart, bildar World of Warcraft och liknande spel normen för en generation av dataspelare måste utbildningsspel hålla mycket hög klass.

Utställarna visade varianter på hur man skapar personifierade webbar. Det ska gå snabbt och enkelt på webben och det ska finnas alla verktyg man kan behöva (blogg, wikis, gadgets, video, forum osv). Sedan trycker man ju väldigt mycket på det här med tester i olika former. Som nån form av slutresultat. Men det vet vi ju att företag och universitet vill ha.

Även om vi kunde förvåna oss över att det fortfarande finns en marknad för individualiserade knapptryckningsprogram i gammal e-learninganda var ändå förespråkarna för det kollaborativa nätburna lärandet det helt dominerande på konferensen. Eller som Linda Steedman från Skottland uttryckte det: samarbetslärande definieras ju ofta som "the heart and soul of Online Courses"

Allt som allt vände vi oss hemåt oss stärkta i det vi gör. Storbrittanien dominerade bland föreläsare, med all rätt, de har på många av utbildningsområdet kommit långt i att använda flexibelt lärande på ett klokt och strategiskt sätt. Men även inom folkbildningen görs i förhållande mycket som är bra på nätlärandets område och framför allt så är vårt ständiga sökandet efter en väl fungerande pedagogik något som vi ska vara stolta över.
 
Det stora problemet delar vi med alla andra; det är för få av dagens pedagoger som är tillräckligt intresserade av nätburet lärande, i form av rena distansstudier eller som del av en fysisk kurs. E-lärande har en teknisk tröskel för äldre pedagoger att ta sig över men detta att bryta invanda mönster är nog svårare.
 
När inte organisationernas ledningar är särskilt intresserade så finns väl ingen anledning att ändra något som fungerar. Och - när ledningarna är intresserade; vad är då motivet? Är det ekonomiska besparingar eller är det pedagogiska skäl som väger tyngst?