Vem är jag på nätet?

Digital identitet: den eller de vi är på nätet – den digitala skuggan är vår digitala identitet. Det finns anledningar att tänka efter ibland med vad som händer med det vi laddar upp. Alla har väl googlat på sitt namn och kollat träffarna; texterna och bilderna. Visar det en rättvis bild av vilka vi är? Kan vi ändra den bilden? Förmodligen inte, för att ta det sista först. Kanske har vi skrivit något för länge sedan (säg sex år sedan) och det kommer upp som första träff när googlar. Den webbsajt vi skrev det på har vi sedan länge lämnat, e-postadressen är ingen vi använder längre och så följaktligen så har vi också glömt användarnamn och lösenord som vi behöver för att kunna ändra eller radera.

Lägg inte upp bilder på dina barn på nätet, uppmanar en talare med stark övertygelse. Det gäller framför allt de bilder som visar barnen avklädda eller i andra ”naturliga” situationer. Bilderna är tillgängliga för alla, de kan laddas ner och användas i helt andra syften. En snabb runda på Flicker eller på Facebook visar hur aningslösa föräldrar kan vara – visst det är naturligt att visa upp de små liven för, som man tänker, mormor, faster eller andra nära bekanta. Men väl publicerade har man förlorat kontrollen över vad som händer med dem. Bespara också barn att få en digital identitet de inte har bett om att få - en identitet som lever kvar när de blir vuxna och själva vill bestämma hur de ska framställas.

Videokonferens: en finländsk forskare visar en spännande mix av videokonferens och Second life. Den tråkiga och intetsägande föreläsningssalen byts ut mot en miljö i Second life där föreläsaren i form av en bildlik avatar vistas i en helt annan miljö och där material i föreläsningen visas på tavlor eller anslagstavlor vilka jag som deltagare kan närma mig för att läsa-