En summering av intrycken

Så vad är då det slutliga intrycket av världens största e-lärandekonferens något dygn efter hemkomsten. Det var onekligen mycket att se och lyssna till och man känner att intrycken behöver längre tid att riktigt slå rot. Det är nyttigt att komma ut och ta del av vad som händer i världen på området. En konferens av det här slaget är en väloljad föreställning där inte mycket går fel.


Men vad gäller innehållet då; Ja, det var väl egentligen inget som var överväldigande nytt eller spännande. Det var traditionellt. Många talare upprepade ängsligt att unga idag använder många medier samtidigt och att inhämtandet av information för dem går blixtsnabbt.

Det är lite kul i stunden när en talare pratar om sina barns färdigheter och framställer sig själv som en dinosaur men vi har hört det så många gånger nu. Intressantare var det när en företrädare för polska "Young Planet" visade en undersökning om att unga, spelvana? inte läser en webbsida linjärt (rad för rad) utan hoppar med blicken över sidan mellan texten, bilder, rubriker och annat som sticker ut. I t ex krigsspel gäller det ju att hela tiden spana av hela skärmbilden för att inte bli skjuten samtidigt som det kommer information på olika ställen på skärmen.

Mer av sånt hade varit intressant. Betyder det tex att dessa net gens också läser vanlig litteratur icke-linjärt och vilken betydelse kan det spela för framtidens lärande? Även om det hölls flera seminarier om spelbaserat lärande är exemplen ännu så länge få på spel som är utvecklad för utbildningssituationer. Och det är klart, bildar World of Warcraft och liknande spel normen för en generation av dataspelare måste utbildningsspel hålla mycket hög klass.

Utställarna visade varianter på hur man skapar personifierade webbar. Det ska gå snabbt och enkelt på webben och det ska finnas alla verktyg man kan behöva (blogg, wikis, gadgets, video, forum osv). Sedan trycker man ju väldigt mycket på det här med tester i olika former. Som nån form av slutresultat. Men det vet vi ju att företag och universitet vill ha.

Även om vi kunde förvåna oss över att det fortfarande finns en marknad för individualiserade knapptryckningsprogram i gammal e-learninganda var ändå förespråkarna för det kollaborativa nätburna lärandet det helt dominerande på konferensen. Eller som Linda Steedman från Skottland uttryckte det: samarbetslärande definieras ju ofta som "the heart and soul of Online Courses"

Allt som allt vände vi oss hemåt oss stärkta i det vi gör. Storbrittanien dominerade bland föreläsare, med all rätt, de har på många av utbildningsområdet kommit långt i att använda flexibelt lärande på ett klokt och strategiskt sätt. Men även inom folkbildningen görs i förhållande mycket som är bra på nätlärandets område och framför allt så är vårt ständiga sökandet efter en väl fungerande pedagogik något som vi ska vara stolta över.
 
Det stora problemet delar vi med alla andra; det är för få av dagens pedagoger som är tillräckligt intresserade av nätburet lärande, i form av rena distansstudier eller som del av en fysisk kurs. E-lärande har en teknisk tröskel för äldre pedagoger att ta sig över men detta att bryta invanda mönster är nog svårare.
 
När inte organisationernas ledningar är särskilt intresserade så finns väl ingen anledning att ändra något som fungerar. Och - när ledningarna är intresserade; vad är då motivet? Är det ekonomiska besparingar eller är det pedagogiska skäl som väger tyngst?

Att välja rätt

Vid en konferens av den här storleken finns många seminarier att ta det av. För varje pass finns ett femtontal olika seminarer; det gäller att välja rätt!  Bara idag har det funnits fler än 45 seminarier att välja på. Ett par missar har det blivit - innehållet har varit för allmänt (som det om digitalt berättande, alldeles för basic, ett annat om mixed media där budskapet till slut blir att det är bra med variation och att använda flera pedgogiska tillvägagångssätt, eller det om skiftet från lärarundervisningsperspektiv till studerandelärandeperspektiv som där talarna mestadels pratade om annat).

Att välja är också att välja bort. Det digra programmet gör en lite svettig och man sitter lite och undrar om inte seminariet i salen bredvid inte skulle gett oss mer.

Kollaborativt lärande svårt för tidsjägare

Många som studerar på distans gör det för att spara tid. De kan ha många järn i elden, familjen kan kräva mycket tid m.m. Samarbetslärande på nätet, säger den spanska hjärnforskaren, behöver tid. Vi vet alla att det är ett utmärkt sätt att lära att tillsammans med andra reflektera över sådant man läst och hört - men man måste ge varandra tid. Det är förutsättningen. Stressande distansstudenter börjar studera för att de har ont om tid, och de hoppar av studierna för att de inte har tid att prata med andra i en grupp.

Detta var alltså i universitetesvärlden. Har vi samma problem inom folkbildningen?

Mobilt lärande på agendan

En tydlig trend på konferensen är mobilt lärande. Flera seminarier har ur olika aspekter diskuterat mobilt lärande. Två seminarier besöktes kring detta under dagen. Helt klart är det ännu på försöksstadiet men av intresset att döma genomförs flera projekt runt om i världen. I Holland tex har man använt mobiltelefoner med GPS och med hjälp ett program förbereds en lektion där intressanta platser som eleverna ska undersöka läggs ut. Dessa platser laddas sedan med information som eleverna tar del av när de är på plats. Mobiltelefoner används i ett annan, mer etablerad verksamhet, att träna uttal i språkträning. Här ringer helt enkelt de studerande upp ett nummer, för höra hur en fras uttalas, läser sedan själv upp frasen och får utvärdera efter att ha lyssnat på sitt eget uttal om det är ok eller ej. Här används väldigt enkla telefoner eftersom det endast handlar om att ringa upp ett nummer.

"Any place and any time learning" med mobiltelefonen kräver dock oftast en bättre telefon med mjukvara som påminner om datorn. Ett problem eftersom sådana telefoner ofta är dyra och få studerande äger sådana telefoner och skolor som köper in telefoner till sina studerande har inte heller råd med dessa. Men resultaten av de försök som nu görs är ofta lyckade. De studerande är ofta mycket motiverade att lära med mobilen, det mobila lärandet befrämjar samarbetet studerande emellan. På platslärande kopplat till omedelbar informationstillgång där man befinner sig från nätet gör lärandet mycket levande och påtagligt. Inte minst viktigt är att det inte finns några trösklar i lärandet - de studerande är ju ett med sin telefon

När kommer mobilt lärande på allvar till folkbildningen? Folkbildningsnätet står i startgroparna för en försökscirkel i mobilt lärande

Vem är jag på nätet?

Digital identitet: den eller de vi är på nätet – den digitala skuggan är vår digitala identitet. Det finns anledningar att tänka efter ibland med vad som händer med det vi laddar upp. Alla har väl googlat på sitt namn och kollat träffarna; texterna och bilderna. Visar det en rättvis bild av vilka vi är? Kan vi ändra den bilden? Förmodligen inte, för att ta det sista först. Kanske har vi skrivit något för länge sedan (säg sex år sedan) och det kommer upp som första träff när googlar. Den webbsajt vi skrev det på har vi sedan länge lämnat, e-postadressen är ingen vi använder längre och så följaktligen så har vi också glömt användarnamn och lösenord som vi behöver för att kunna ändra eller radera.

Lägg inte upp bilder på dina barn på nätet, uppmanar en talare med stark övertygelse. Det gäller framför allt de bilder som visar barnen avklädda eller i andra ”naturliga” situationer. Bilderna är tillgängliga för alla, de kan laddas ner och användas i helt andra syften. En snabb runda på Flicker eller på Facebook visar hur aningslösa föräldrar kan vara – visst det är naturligt att visa upp de små liven för, som man tänker, mormor, faster eller andra nära bekanta. Men väl publicerade har man förlorat kontrollen över vad som händer med dem. Bespara också barn att få en digital identitet de inte har bett om att få - en identitet som lever kvar när de blir vuxna och själva vill bestämma hur de ska framställas.

Videokonferens: en finländsk forskare visar en spännande mix av videokonferens och Second life. Den tråkiga och intetsägande föreläsningssalen byts ut mot en miljö i Second life där föreläsaren i form av en bildlik avatar vistas i en helt annan miljö och där material i föreläsningen visas på tavlor eller anslagstavlor vilka jag som deltagare kan närma mig för att läsa-

Starka engelska appeller för digitalt lärande

Den digitala tekniken måste nu in i skolan på allvar. Skolans ledarskap måste helt förändras så att den digitala teknikens möjligheter kan användas fullt ut. Istället för att förbjuda mobiltelefoner under lektionstid, börja använda den så att elevernas lärande främjas. De flesta barn och ungdomar använder en hel del av sin fritid och spelar på datorn.. Ta in detta i skolan och använd spel som är utvecklande. Little Big planet är ett sådant spel som revolutionerat spelutvecklingen och har alla förutsättningar för lärande i många dimensioner.
Detta var en del av budskapen från de tre key notes speakers som inledde OEB-konferensen. David Puttnam nu rektor på Open University i England men med en trettio års lång framgångsrik kariaär som filmproducent (Local Hero, Killing Fields, Bugsy Malone mfl), hävdade att vi måste utbilda unga att i framtiden bli konstruktiva, smarta och anpassningbara för de snabba förändringar som kommer att ske i vår värld, inte vad gäller miljön. Nödvändigt att kunna samarbeta internationellt.

Brian Durrant, London Grid for learning, beskrev hur de i London skapat ett gemensamt nät för kommunikation, multimediala verktyg, stöd för lärande omfattande 2 600 skolor och över en miljon elever. Blivit en betydande maktfaktor som kunnat påverka bredbandsleverantörer och teknikföretag med pressade priser och önskade lösningar. Lärarkåren kommer att bli marginaliserad om de inte använder multimediala tekniker eftersom unga idag använder det i alla andra sammanhang. "Change management" var hans starka budskap och det handlar om att ledarskapet på skolorna måste förändras.

Många plattformar, få nya nya idéer ... än så länge

Vi har nu anlänt till Berlin och konferensen OEB (Online Educa Berlin). Idag står mässan i centrum. Nära 200 utställare. Vi snubblar över plattformar och digitala redskap. Men här finns också ett antal universitet och utbildningsdepartementet i Oman har en egen monter under temat Knowledge Horizon. Ett antal utställare visar språkverktyg, vilket känns naturligt i en internationell konferens som denna.

Ett första intryck är att mycket är traditionell e-learning med verktyg för att administrera, mäta, testa och kontrollera. Samtidigt finns här också utställare som tagit till sig webb 2.0-tänkandet och inför sociala medier i sina verktyg och gör de studerande delaktiga med möjligheter att designa egna sidor.

En något oväntad utställare är spelföretaget Ninetendo där många med oss säkert är sugna på att få prova.